Tiden flyger förbi. Hjärnan hinner inte med. Jag fick precis panik. Sån där snarttentajagkaningetångest. Jag är ju slut och har accepterat det så egentligen ska jag bara ta det hela med ro men det går inte. Jag är rädd för att misslyckas. Så är det bara. Jag hoppas att saker och ting sjunker in medans jag sover inatt. Typ när en kalkon är könsmogen, ett par korthåriga engelska köttfår och annat sådant. Tänk om jag bara kunde vara cool och ta allt med ro, så mycket enklare allt vore då. 

 

 

Nu är det såhär:

 

Jag sov nästan 8 timmar. Jag satt fokuserad på patophysen i två och en halv timme. Fick ett fantastiskt dålig essay som jag absolut inte kunde sedan innan och skrev typ två meningar om så den är ett fail men det spelar ingen roll för efter det var det dags för labd. Fick ett topic jag inte gillar men behöll lugnet, lät som om jag kunde och var sådär härligt skärpt som jag brukar bli med lite examensadrenalin i kroppen. Det var precis vad jag behövde. Det blev en femma, ja. Men det var inte det viktigaste. Det viktigaste var att jag kände att jag hade min hjärna med mig, att jag kunde använda normal röst och ingen nervös muspipande röst och till och med le under examen. Alltså är jag tillbaka på banan. jag kommer inte ta en retake på paophysio nu, jag kommer ta examen i animal breeding den 30e januari istället, för att få läsa något helt annat och för att alla mina kära vänner läser den så vi kan läsa tillsammans.  Det var allt från mig. Mammakuren har fungerat, mat, sömn och lite omhändertagande var precis det jag behövde. Hur jag ska lära mig att vara snäll mot mig själv utan en sträng (men bra!) mamma, det är ett senare problem. 

 

 

 

 

 

Idag är ingen bra dag. Det är en sån dag då jag bara vill åka hem och inte läsa en sida till, inte bli veterinär, jobba i en ladugård och bara ha ett dagsverke att utföra. Jag är nervös. Tänk om jag har satt ett för hårt race och failar båda examen den 23e istället för att iaf klara en av dom? Jag hatar examensperiod av hela mitt hjärta. Jag hatar att ha dagar som spenderas 100% i lägenheten, på skrivbordstolen med en trave böcker. 

 

Nästa på chemat är labd och patophysio. Lab d är den kliniska "approachen" på patophysiology. Det vill säga vad kan man läsa ut av ett blodprov, när gör man det där och det här testet osv. Patophysiology är vad som går fel i kroppen när den är sjuk. Jag tycker om båda och ser fram emot att läsa dom i hela 12 dagar! Tack till Nina som gav mig sin pärm med alla lecture notes. Det sparar mig säkert en dag i funderingar "läsa från datorn eller inte" samt i utskrift. Tack!

 

Annars då? Sov 11 timmar i natt och tänker mig ordentligt för gällande mat. Försöker käka 6 ggr om dagen varav tre är små mellanmål. Jag gör inte om samma misstag. 

 

Jag hade glömt hur det käns att må fysiskt dåligt av stress. Ihopsnörda luftrör, ingen aptit, konstant huvudvärk, darrande muskler och hjärtklappning av att gå upp för mina två trappor. Examensångest. Du är inte välkommen. Försöker peta i mig lite näringsrik mat och andas ibland. Det blir lugnare efter fredag. 

 

Det här är vad jag planerar att kunna på fredag. Det är överväldigande må jag säga men jag är glad att jag gått på en del föroläsningar så jag hade en aning om vad som väntade. Galet plugg från dagen jag kom ner börjar ge resultat. Jag kan väl säga att jag just nu skulle klara att få godkänt på 50% av topicen och jag har två dagar kvar med läsning pluss kvällen idag. Det är en ok prognos. 

 

Annars då? Ingenting faktiskt. Ska ägna en kvart eller så åt att titta på kul klipp på youtube innan jag går tillbaks till min hörna med böcker. 

 

Jag vet inte om ni tänkt på det här med organdonation? Jag tror att det är självklart för många att donera sina organ om man dör en förtidig död på ett sådant sätt att organen är användbara även om man själv är klart oanvändbar. Om ni har tänkt på det och kommit fram till ja, självklart ska jag ge flera människor chansen att leva även om jag själv ryckts bort så har ni tänkt rätt. MEN har ni berättat det får någon? Om ja, bra där, ett steg på vägen. Men om du råkar ut för en olycka som totalt deformerat dig och du inte kan bli igenkänd eller om den du berättat din önskan för inte kan bli nådd innan dina organs stängts ned, vad händer då?. Jo, då dör du och troligen någon annan också, någon som stod på transplantationslistan men inte fick organ i tid. Så vad ska du göra åt saken då? Jo du ska gå in på följande länk och registrera dig som organdonator. 

 

 

Så svårt är det väl inte?

Det är krig i min hjärna. Fokus mot totalt ofokus. Jag skulle säga att fokus har övertag just nu eftersom cancer står på chemat idag. Det är många typer av tumörer som ska fastna i huvudet, inte ordagrant då, såklart. Jag blir lite vemodig när jag läser om cancer. Det är så läsligt, men och andra sidan blir jag lika ledsen av att läsa om amyloidosis. Kroppen är så fantastisk och klarar att reparera så mycket men bara till en viss gräns. Spricker kroppspulådern, får du en tumör i hjärnan på ett olämpligt ställe eller drabbas du av ms så klarar inte din duktiga kropp att försvara sig. 

 

Hur som helst så ska jag beta mig igenom 6 topics till så är jag färdig med första genomläsningen och har fyra dagar att traggla på. Det ska gå. Det måste gå. 

Tillbaka till Budapest. Det är aldrig en rolig känsla att byta liv sådär tvärt. Från familj, karl, vänner och häst till pathologibok och stress. Men nu är det bara börja traska mot toppen av tentaberget. Jag krigar vidare.

 

 

Pathology 10/1

Pathophysiology + lab d 23/1

Breeding 28/1

 

Vi ses på andra sidan!