Tiden flyger förbi. Hjärnan hinner inte med. Jag fick precis panik. Sån där snarttentajagkaningetångest. Jag är ju slut och har accepterat det så egentligen ska jag bara ta det hela med ro men det går inte. Jag är rädd för att misslyckas. Så är det bara. Jag hoppas att saker och ting sjunker in medans jag sover inatt. Typ när en kalkon är könsmogen, ett par korthåriga engelska köttfår och annat sådant. Tänk om jag bara kunde vara cool och ta allt med ro, så mycket enklare allt vore då.