Hej! Det var länge sedan. Jag har inga förhoppningar om att lyckas hålla liv i en blogg som egentligen mest skrevs för att Morfar skulle vara med i vad jag pysslade med nere i Budapest och inget av det är ju aktuellt längre. Morfar kikar från sin molnkant och har koll på vad jag pysslar med men inte i Budapest, i fina jämtland håller jag ju hus nu.  

 

Jag och Knixa, ni kanske inte vet? Eller gör ni det? Schäfertösen på dryga två år som bor hos mig. Hur klarar man sig utan hund? Det bästa sällskapet i jobbilen, i skogen och på soffan. Hon rynkar inte ens på näsan när man luktar bajs (Man är aldrig så poppis faktiskt). 

 

veterinäryrket är drömmen. Alltså bättre än vad jag någonsin vågade hoppas på. Läskigt är det fortfarande ibland, när det är sorgliga besked, mystiska sjukdomar eller trauman, där man måste använda allt man kan och en stor dos etik och moral utan egentlig tid att fundera. 

 

Ingen som gick i min klass trodde nog någonsin att jag skulle tycka det var lockande att dra på mig operationsmössan och fiska fram skalpellen. På något vis hade inte ens namnen på olika instrument och trådar lyckats fastna i långtidsminnet i brist på nyfikenhet och lust men hör och häpna! Det är faktiskt kul att operera. Medicin är fortfarande roligast men alltså det är sådan tillfredställelse när man sytt det sista stygnet. Kan inte skryta med att jag över en natt blev kirurg i världsklass men jag pysslar på och hänger så mycket jag kan i operationssalen och studerar mina kollegor, sedan gör jag operationen själv med handledning och sen står jag där ensam och faktiskt opererar. Än så länge är det knölar, kastrationer och lite mindre svåra saker men från en OHE är det inte långt till ett kejsarsnitt- vänta ni bara. 

 

Annars då? Brinner såklart fortfarande mest för häst. Är med i hästarbetsgruppen och får träffa liknande från andra DV stationer och lära mig massor. Suger åt mig som en svamp. 

 

Imorgon åker jag till örnsköldsvik och avlastar deras station då dom har personalbrist och sedan ska jag ha semester. två och en halv vecka på Bali med Hanna. Alltså jag kan inte ens fatta. Fantastiskt faktiskt. 

Grattis Sverige för någonting som jag inte har en susning om men jag säger inte nej till en ledig dag mitt i veckan. Är även ledig på fredag-måndag så det är nästan semesterkänsla. En av fördelarna med DV helt klart är att för alla jourer vi jobbar så får vi lediga dagar lite hipp som happ. Lediga dagen ägnades åt hagbygge och hundgos. Finns klart sämre dagar. Annars då? Nyfikna på jobbet kan jag tänka- älskar det fortfarande. kan på listan över några saker jag inte gjort förut kryssa av löpmagepinning och livmodersjöljning på sto. Ett par kalvningar också. Väntar med skräckblandad förtjusning på första fölningen- låt det vara en enkelt löst. 

 

Vi blev två nu. För ungefär tre veckor sedan fyllde jag i en blankett, en fodervärdsansökan, för en försvarsmaktsschäfer. Någon dag senare blev jag uppringd av en fantastisk man som heter Pekka som sa att dom hade en valptik som behövde ett fosterhem. Om jag kunde säga "nej tack jag vill ha en valp"- Inte en chans! Så nu bor FM Knixa hos mig. Fantastiska varelse som jag känt i mindre än 24h men som jag redan känner så himla mycket kärlek till! tre valpkullar ska hon åka iväg och få, sen ska hon bo resten av livet hos mig. 

En rubrik skulle vara "mitt nya liv" eller "mitt liv som veterinär". Det är mycket som är nytt men det är också mycket som har återgått till att vara som det ska. Jag har hästar att ta hand om, inte mina egna men det är liksom en pusselbit som är på plats, jag åker runt i en röd bil- så som det skulle bli och trivs väldigt bra som veterinär-det käns på något sätt självklart. Det är superläskigt och jag ställs varje dag för saker jag aldrig sett förut, träffar människor som haft djur hela sina liv, är tre ggr så gamla som mig men ändå lyssnar på vad jag har att säga. 

 

Ibland vill jag gömma mig under en sten, eller ringa och säga att "nej jag vågar inte", skrika högt av frustration för att jag glömt bort något jag egentligen kan, sjunka genom jorden för att jag tänkte fel eller bara avsäga mig allt ansvar på stört men det vägs upp och är värt tusen gånger om för jag får pyssla med det bästa jag vet- jag träffar djur hela dagarna och får lägga medicinska tankepussel, laga, fixa och hjälpa. 

 

 

Jag ska någon gång försöka beskriva tjusningen med veterinärmedicin på riktigt. Det är helt enkelt fantastiskt.

 

 

Glädjen när stationen ska få ett sprillans nytt smådjursultraljud! Och Tf- ansökan är mottagen och behandlas. Och jag har eventuellt någnstans att bo i Brunflo. Och jag åkte snowboard i Vemdalen i helgen, och red på Elton och hängde med folket på Hälle. 

 

 

Hej! 

 

Jag packar och packar inför en  helg i Östersund, en helg i Budapest och sen flera månader i Östersund, brunflo närmare bestämt. 

 

Laddar upp med skidor och valla, ridkläder, träningskläder, utomhuskläder generellt, long board och rugby bollar- alltså alla vuxenleksaker jag har- som jag ser fram emot att använda dom. Så taggad på snö. 

 

Damsugare, strykjärn, stekpannor och lakan etc är såklart också nedpackat men det är lite mindre kul. Imorgonska jag ladda bilen som förövrigt fick lite kärlek idag, lufti däcken och en tvätt, det behövdes. Jag vet inte vad jag mumlar om men åh vad jag ser fram emot allt!

 

Jag är hemma och jag är så nära veterinär man kan vara utan att ha legitimationen. Men lugn, ansökan är skickad så det är i rullning. Vet inte vad jag ska känna, jag är lycklig men samtidigt vettskrämd och ledsen för att ungernlivet är över på riktigt. 

 

Samlar vuxenpoäng. Det är annorlunda att flytta i sverige än vad det är att flytta i ungern så jag känner mig lite som om det är dags att flytta hemifrån fast jag har ju egentligen redan bott heimfrån i fem år. Elavtal, adressändring, bilskatt etc. Alltså det är ju inte bara en dans på rosor men det är kul,längtar efter att se hur lägenheten ser ut, åker upp till Brunflo på fredag för en titt och lite skidåkning!

Det är kallt i Budapest men ganska fint som ni ser. Förra veckan hade jag två presentationer, en skriftlig "tenta" och en muntlig hästexamen. Det gick fint och nu har jag bara en, food hygiene, tenta och thesis defence och sen är det klart. Hur tokigt är inte det? 

 

Hej!

 

Jag känner att jag måste förklara min frånvaro på något sätt men det var helt enkelt bara det att livet gick så fort att jag inte hunnit skriva.Inget negativt med det men ganska galet. Är i ungern, har en och en halv vecka med tentor/examen/thesis och sen är det färdigt. Har hyrt en lägenhet i Brunflo, den ska renoveras och jag tänker att det kan ni få följa. Det blir kul. Att börja jobba blir också kul. Och skitläskigt! 

Idag sitter jag och skriver en dagbok om min praktik i östersund sådär ett par månader i efterhand men det är inga problem, det är som att skriva ett gäng journaler och det är ju den enkla biten. Hittils denna termin har jag skrivit 84 sidor i form att en thesis och ett par uppsatser om olika praktiker. Summa summarum är jag trött på att ägna den mesta av min lediga tid till att skriva. När den sista uppsatsen är klar så ska jag plugga lite på häst. Min sista tenta är nämligen på häst och innefattar typ allt man läst.Ganska mycket alltså men jag har helt enkelt inte tid att plugga med en australienresa och mer praktik efter denna, alltså får det gå som det går. 

 

Annars då?  Jag njuter av julstämning och praktik på hästklinik. Ser mycket fram emot attbörja jobba på DV första mars. Alltså jag ser GALET mycket fram emot det. Drömjobbet alltså. Ska bara hitta bostad och sen är jag redo. 

Tre veckor i Trondheim har passerat. Det är höst och det uppskattar jag. Lukten, ljuset och temperaturen. Det har jag gått miste om under de senaste fem åren. Såklart blir det höst i Ungern också och den är fin på sitt sätt men den är kort och varm och sen helt plötsligt är det iskallt och regnigt. Självklart är det ockå skillnad på att se hösten i storstaden och inte. Jag har under dessa tre veckor gjort det tråkigaste av praktikblocken, state vet och nästan hela food hygiene. Det är lite som att vara skrivbordsveterinär- lagar och regler och lite djurkontakt. Inte det jag är sugen på just nu. Jag vill ut och vara kliniker! 

 

Nästa vecka ska jag spendera på ett enormt slakteri. Det blir intressant. Säkert obehagligt men nyttigt. Sedan beger jag mig över gränsen igen på en liten roadtrip. Tre arbetsinterjvuer ska jag hinna med innan jag är tillbaks i stockholm. Så himla spännande!

 

Thesisen börjar bli klar. Den är som ni förstått inte ett mästerverk och har krävt mycket energi, en del tårar och nävar med utslitet hår. Det är helt enkelt inte lätt att skriva om något det inte fins någon tidigare information om och dessutom är rätt ointressant. Idag sitter jag och läser igenom och redigerar. Försöker förstå vad och varför jag skrivit som jag har gjort. Det blir så skönt när den är klar!

Efter fyra fantastiska veckor i Östersund så åkte jag i söndags över gränsen och lite till och befinner mig nu I trondheim. Det kaninte bli lika bra som i Östersund men alla är trevliga och det är intressanta saker vi gör. Igår var vi och tog prov från hjortar för att se om dom har CWD och idag var vi i ett hönshus med 7500 värphönor och såg om dom hade det bra samt tog salmonella prov genom att knata runt i hönshuset med tygsockor på fötterna. Jaghar dock lyckats bli superförkyld, hostar, nyser och har feber. Ingen kul start inte.

Alltså jag jag sitter alltså i mitt lilla röda hus med vita knutar, elden brinner i brasan och lånetaxen har precis gått hem till sig. Resten av gården består av ett större rött hus där det bor två fantastiska människor i sextioårsåldern, Mia och Arne. Att dom är nästan tre gånger så gamla som mig märks inte så mycket. En byggnad till med dubbelgarage, fyra boxar, uppvärmd sadelkammare, hönshus,föråd etc. Upplyst ridbana, några hagar etc. Alltihop omgärdat av gärdesgård och med utsikt över skog och sjö. Förstår ni vad jag menar med att det är idylliskt? Det är ju såhär jag vill ha det.

 

Idag har jag träffat en ko med mastit, en kalv med kindböld, en med artrit, en med en infeketion efter öronmärkning och ett annat gäng somavhornades. Gården låg på sluttningen ner mot en sjö och på andra sidan stack åreskutan upp i all sin prakt. Strålande sol och löv som börjar bli gula. 

 

Jag kommer att få uppleva en höst i sverige och är löjligt lycklig över det. Jobberbjudanden har jag också fått, från tre ställen. Jag funderar hit och hit och känner mig ganska tillfreds med livet. Att jag måste skriva 13 sidor till på mitt examensarbete är inte lika kul men det löser sig till sist.

Jag tänkte att jag skulle skriva om hur allt har gått i hundraåttio de senaste dagarna och om hur det är att vara hemma men jag hittar inga bra ord. Det är konstigt. Det är den bästa beskrivningen. Hemma är allt som vanligt och att jag spenderat fem år utomlands har jag svårt att ta in. De sista dagarna i Budapest packade jag ner mitt ungernliv i två gigantiska resväskor, städade ut mitt rum, avslutade mitt mobilabonemang och avslutade med att spela en rugbytunering med de folk jag tycker bäst om i Ungern, de som har varit som min familj där borta. Kom hem i söndags och har sedan dess jobbat på södran där jag trivs lika bra som vanligt. Alla frågar hur det käns att vara hemma, säger att det måste väl kännas skönt? Jag vet inte vad jag känner för jag känner för mycket just nu, det är lite rörigt i både huvud och hjärta. Jag är glad att vara hemma men ledsen för att jag avslutat mitt ungernliv. Jag har sagt att jag åker hem åt båda hållen, hem till sverige och hem till ungern och nu har jag helt plötsligt bara ett hem. Det kommer ta en stund att ta in. 

Idag har det gått en vecka sedan jag blev klar med min sista tenta. Den har rusat förbi. Jag har packat lite smått, sålt en del krimskrams men mest har jag faktiskt legat på soffan. Egentligen så har jag all den tiden här i ungern för att skriva på min thesis, alltså mitt examensarbete men jag orkar inte just nu. Jag har läst ett par artiklar och skrivit några meningar men hjärnan säger stopp. Jag tänker lyssna på den. Faktiskt. Efter 17 år i skolan så förstår jag att min hjärna protesterar och vill ha semester och bara ligga i sängen. Jag tänkte att ett par dagars vila kan jag ta mig och sen är det frid och fröjd men nej, jag behöver mer. Det kommer bli jobbigt att ha thesis skrivandet oavslutat innan hösten men jag vet att det går bra ändå. Nu måste jag vila. På tisdag åker jag till Toulouse och hälsar på Linni. Midsommar och ett besök på kosjukhuset där hon jobbar och massor med god med hennes vovve. Jag längtar!