Årets första ihopsnörning av strupen, hjärtklappning och vidgade pupiller. Jag önskar ofta att min kropp inte var så bra att regagera på stress. Det har hjälpt mig många gånger. Jag kan läsa maniskt när det behövs- Det kan jag och får användning för, jag kan inte bara ha många bollar i luften, jag kan nog hantera ett collodialt moln om jag så måste. En stund. Till kroppen säger ifrån. Med ytterligare en examensperiod i antågande försöker jag planera min tid och komma ihåg det viktigaste, att ta hand om mig själv så jag orkar prestera. 

 

Hur som helst. Jag hanterar stressen på mitt sätt. Metoden stavas T R Ä N I N G. En timme eller två då hjärnan bara fokuserar på musklernas smärta och svettdroppen som rinner ner för nästippen. 

 

Ska ta och läsa om läkemedel, gulsot och ett gäng med grannegativa stav formade bakterier som orsakar diverse läskiga sjukdomar och sedan smita iväg till gymmet. Därefter blir det lite läsning om hur man gör en korrekt autopsi.