Som en tickande bomb. Tiden alltså. Jag förstår vad pappa alltid sagt, tid är viktigare än pengar. T I D. Det är en bristvara. Budapest har idag bjudit på snöslask. Det var en chock att vakna till. Dock landade snön aldrig innan den smälte men ändå. Tar till vara på mörka timmar med värmeljus och te. Jag pluggar faktiskt bättre när det är mörkt ute och bara skrivbordslampan är tänd. Tänk, ni kanske vill höra om något annat än rinnande näsor och plugg men det är det enda jag förmår mig spotta ut just nu.

Det blev vintertid idag. Efter som jag ska iväg nu på morgonen fick jag inte mycket sova då jag mest funderade på om klockan skulle ställa om sig eller inte. Det gjorde den. Samtidigt som vintertiden kom passande nog även kylan och det är just nu fyra grader ute och vinterjackan åker fram. Febern är försvunnen men huvudet är fyllt med snor. Då är man inte halvsjuk utan halvfrisk och klarar allt vackert av att läsa för nu börjar slutspurten. Jag vet att det kan tyckas långt till jul men det är det inte.

31/10 Biokemilabb
5/11 Midterm physio
7/11 physiolabb
14/11 Biokemimidterm+ biokemilabb
16/11 physiomidterm
21/11 physiolabb
4/12 informatics midterm
12/12 informatics midterm/final
14/anatomy final dissection

Och physioessayn ska skrivas innan 20/11.

Alltså är jag friskförklarad och förbjuder härmed mig själv att ladda ned nästa sesong av greys. Nu kör vi!

Tror ni detta går mig på nerverna eller? Greys anatomy maraton är inte min grej. Jag behöver läsa, jag ska göra ett försök men att förflytta sig mellan soffan och skrivbordet gör mig trött bara det. Man får klaga om man är sjuk, allt känns lite bättre då. Ska till skolan för att dissekera i eftermmiddag, det kan jag inte låta bli, kan man sitta ner och göra det?

Nu är det såhär att jag är helt värdelös på att vara sjuk. Självklart var jag inte frisk och självklart körde jag för hårt och självklart blev jag ännu skruttigare så nu är det sängvila (soffan är acceptabel) tills alla baciller är utrotade på riktigt. har jag ingen feber masar jag mig iväg till en lektion kl. 14.15 men är den kvar blir det greys anatomy maraton. Jenny har beordrat det, tur är väl det, när jag uppenbarligen inte kan ta hand om mig själv när jag är sjuk. Det är lite trist att bo ensam när det är dag 6 på sjukdom och ingen klappar mig på huvudet men så är det bara. Matar kroppen med äggackor för att ge den allt den behöver för att föra krig mot baciller, sjunger kampsånger och föreställer mig hur macrophagerna jobbar. Bort bort bort!

Åh æntligen kan jag chilla. Alla møljiga poæng før denna vecka ær i hopsamlade. Max. vafasen. Det ær inte nødvændigt och ganska destruktivt men så ær det. 40 av 40 20 av 20 och 5 av 5. Och jag lever førtfarande och har inte pluggat nætterna i genom. Jag har trænat, sovit och umgåtts. En studiemaskin ør vad jag blivit. En vælsmord sådan.

Bilden från i Fredags säger så mycket. Den säger gott sällskap i fighten mot physion, pluggtrötthet och männsklighet. Mitt i kaoset av papper, energidryck och shokladkex (Milka- amazing stuff!) plockades de finaste glasen och det mousserande vinet fram. Sånt behövs ibland, det var uppladdningen inför denna vecka som än så länge går bra. En labb och en inlämning kvar och på fredag kommer min finaste hit.

jag kan också berätta att jag spolade ned min telefon i en av skolans toaletter idag. I samma sekund som jag tryckte på spolaknappen trillade min telefon ut ur jackfickan och försvann ned i avloppet, innan jag ens han fundera på vad det var för svart som trillade ned så var den borta. Lever nu teleofnlös ett par dagar, somm tur är börjar jag inte före 11 någon dag och min innyggda klocka brukar väcka mig mellan 6 och 8 så jag för förlita mig på den en stund.

S O V A

Tentaperiod? Ja det känns så. Det finns liksom ingen lugn stund men det är vad jag förväntat mig av terminen så det är bara bita ihop och kämpa. Vi hade midterm i måndags, har midterm nästa måndag och tisdag samt lab med förhör på onsdagen. samtidigt läser jag aantomi och ska skriva student essay i physiologin. Det possetevia är att det inte komer bli en chock när det är dags för den riktiga tentaperioden. Den viktigaste hittils. Det är upp till bevis. Om man står eller stryker julens tentamoster betyder mycket. Men jag står. Jag ska stå. Vad ville jag med detta? Jag ville nog mest få ur mig lite rädsla och frustration över mängden kunskap som ska in. Men jag har redan märkt att hjärnan är ett fantastiskt organ som lär sig snabbare och snabbare och dessutom är hjärnana så fantastisk intressant att läsa om så jag ser fram emot att klockan bli tolv för då har jag lovat mig själv att byta från physiologiplugg till att läsa och försöka förstå hjärnan. Spännande!