Hej! Det var länge sedan. Jag har inga förhoppningar om att lyckas hålla liv i en blogg som egentligen mest skrevs för att Morfar skulle vara med i vad jag pysslade med nere i Budapest och inget av det är ju aktuellt längre. Morfar kikar från sin molnkant och har koll på vad jag pysslar med men inte i Budapest, i fina jämtland håller jag ju hus nu.  

 

Jag och Knixa, ni kanske inte vet? Eller gör ni det? Schäfertösen på dryga två år som bor hos mig. Hur klarar man sig utan hund? Det bästa sällskapet i jobbilen, i skogen och på soffan. Hon rynkar inte ens på näsan när man luktar bajs (Man är aldrig så poppis faktiskt). 

 

veterinäryrket är drömmen. Alltså bättre än vad jag någonsin vågade hoppas på. Läskigt är det fortfarande ibland, när det är sorgliga besked, mystiska sjukdomar eller trauman, där man måste använda allt man kan och en stor dos etik och moral utan egentlig tid att fundera. 

 

Ingen som gick i min klass trodde nog någonsin att jag skulle tycka det var lockande att dra på mig operationsmössan och fiska fram skalpellen. På något vis hade inte ens namnen på olika instrument och trådar lyckats fastna i långtidsminnet i brist på nyfikenhet och lust men hör och häpna! Det är faktiskt kul att operera. Medicin är fortfarande roligast men alltså det är sådan tillfredställelse när man sytt det sista stygnet. Kan inte skryta med att jag över en natt blev kirurg i världsklass men jag pysslar på och hänger så mycket jag kan i operationssalen och studerar mina kollegor, sedan gör jag operationen själv med handledning och sen står jag där ensam och faktiskt opererar. Än så länge är det knölar, kastrationer och lite mindre svåra saker men från en OHE är det inte långt till ett kejsarsnitt- vänta ni bara. 

 

Annars då? Brinner såklart fortfarande mest för häst. Är med i hästarbetsgruppen och får träffa liknande från andra DV stationer och lära mig massor. Suger åt mig som en svamp. 

 

Imorgon åker jag till örnsköldsvik och avlastar deras station då dom har personalbrist och sedan ska jag ha semester. två och en halv vecka på Bali med Hanna. Alltså jag kan inte ens fatta. Fantastiskt faktiskt.