Det är den tidenpå året då bloggen blir min klagoplats. Man kan inte gärna beklaga sig för sina vänner som är i precis samma sists som en själv, vi försöker alla hålla modet uppe men här är det fritt fram, hoppas jag.

 

Första halvan av dagen var jag för nervös för att få in något i huvdet och andra halvan var jag för stressad för att jag läst dåligt på förmiddagen. Bra kombo va?  Imorgon är det en ganska spektakulär dag, det är vår farwell ceremony, det är quite a big deal så att säga. Den börjar tio och pågår en stund. Det ska vara finkläder och hela kittet men egentligen vill jagbara sitta kedjad vid skrivbordet i mjukiskläder. Så går dagarna. Epi på tisdag. Det är min sista jättexamen någonsin så det vore så himla himla skönt och klara den. Vi får se. Oddsen talar för mig men man vet aldrig.