Jag tänkte att jag skulle skriva om hur allt har gått i hundraåttio de senaste dagarna och om hur det är att vara hemma men jag hittar inga bra ord. Det är konstigt. Det är den bästa beskrivningen. Hemma är allt som vanligt och att jag spenderat fem år utomlands har jag svårt att ta in. De sista dagarna i Budapest packade jag ner mitt ungernliv i två gigantiska resväskor, städade ut mitt rum, avslutade mitt mobilabonemang och avslutade med att spela en rugbytunering med de folk jag tycker bäst om i Ungern, de som har varit som min familj där borta. Kom hem i söndags och har sedan dess jobbat på södran där jag trivs lika bra som vanligt. Alla frågar hur det käns att vara hemma, säger att det måste väl kännas skönt? Jag vet inte vad jag känner för jag känner för mycket just nu, det är lite rörigt i både huvud och hjärta. Jag är glad att vara hemma men ledsen för att jag avslutat mitt ungernliv. Jag har sagt att jag åker hem åt båda hållen, hem till sverige och hem till ungern och nu har jag helt plötsligt bara ett hem. Det kommer ta en stund att ta in.