Tiden flyger. Jag vill spara på varje ögonblick. Suga på karamellen tills den är helt borta, utan att tugga sönder den.

 

Jag vill minnas första gången jag stod med en pannlampa och fumligt raspade de vassa kanterna på en djupt sederad häst, hur jag vickade cervix upp och ned och tillsist gled över den sista ridgen med katetern och in i uterus på den uttagna kninliga reproduktionstrakten tillhörande en ko, eller hur jag vände och vred på ett grishjärta för att undersöka spåren av bakteremia orsakad av rödsjuka. 

 

Det här är saker som är på riktigt och för en veterinärstudent är det vackra minnen. Hur brutalt det än låter. Raspar tänderna görs varje år på häst, kateter in i ko görs vis artificiell inseminering, embryoflushing och behandling av många reproduktionsstörningar. Undersöker ett grishjärta gör man för att ta reda på varför bondens grisar plötsligt dog, ta reda på hur man behandlar det och förebygger liknande händelser i framtiden. 

 

Ska ta och njuta lite extra imorgon när jag har 7 timmar obstretik på en dag. Vi ska lära oss om fellägen på kalvar bland annat.