God förmiddag! Läser om hästens ben och leder och panikar lite smått men det är standard. Man lär sig liksom att det är inget sådär akut man oroar sig för utan det är bara normal tentaångest. Hur sjukt är inte det? Jag tycker det är ganska sjukt och jag är inte ensam. Jag delar den här känslan med alla studenter jag känner här, att ha ett berg tentor framför sig och veta att om något går galet så spricker en planering där varje minut är värdefull. Ska ta och koka mig en kopp kaffe och fortsätta läsandet. Måste dessutom hinna med att läsa lite biokemi idag också.