Den här bloggen är klart läsvärd, det är en av mina föredetta lärare men jag tror hon försöker hålla sig relativt anonym http://bondjantan.blogspot.se/. Jag vill också leva så när jag blir stor, addera två gödkalvar och ett par hästar och några getter, en vall för hötagning och mycket mark till djuren. Att leva med minsta påfrestan på naturen är något jag kallar lycka.

 

Jag försöker att göra kloka val och leva efter mina principer. Jag undviker djurtestade produkter, köper så lite förpackningar som möjligt, källsorterar i största möjliga utsträckning, äter inte kött, tigerräkor, tonfisk eller inte MCS märkt fisk och i största möjliga mån vill jag ha närproducerade grödor. Just nu är det svårt, språkbegränsningar, storstad och studentbudget är inte optimalt men alla små steg gör skillnad. Vi förstör sakta men säkert vår planet som vi fått möjlighet att leva på och det skär i hjärtat att ta del av rapporteringar kring miljöförstöring, naturkatastrofer och missförhållanden innom djurhållningen. Mina ögon är öppna och mitt sinne mottaggligt för information kring detta, jag kritiskt granskar och funderar på vad jag kan göra åt saken.

 

 

Jag är lyckligt lottad som växt upp i en familj som visat mig naturens rikedom och lärt mig tänka, granska och argumentera för min sak. Jag önskar att alla får se natur, umgås med djur och se ursprunget till det som ligger på tallriken, möblerna som står i vårt hem och kläderna vi bär. När du äter en bulle vill jag att du ska kunna föreställa dig åkern där vetet växte, gården där kon som prudcerat mjölk och smör lever, åkern sockerbetorna är odlade på och plantagen kanelen är skördat på. 

 

Alla kan göra skillnad med rätt kunskap. Du behöver inte vara vegan, du behöver inte odla allt själv men du kan göra val som påverkar på sikt, som ger vår jord några år till och som ger bättre arbetsvilkor och sjystare djuromsorg. 

 

Det var morgonens fundering. Det kommer mer.