Flygplatsen i Budapest kommer alltid vara förknippad med lycka. Hemgång liksom, och gärna med ett par avkryssade tentor i baggaget. Sitter och käkar en macka med mozarella och tomat och funderar över nästa termin, hur jag ska lägga upp mina dagar, hur mycket/lite jag ska plugga, hur jag ska göra för att inte ta slut och hur tentaperioden ska överlevas. Jag vägrar att må så här kasst i slutet av fler tentaperioder, det är inte värt att inte ha matlust, ha axlarna konstant i höjd mer öronen, att pilla upp sår på sin egen rygg medans man tvingar hjärnan att lagra information och sova dåligt bara för tentors skull. Vist att dom ska klaras men jag behöver inte femmor, det är bara destruktivt. Jag har lyckats få en fyra och en trea (Man fick den automatiskt och kunde göra en examen för att få högre betyg och en tenta till gör jag inte frivilligt). Resten är femmor. Och det lustiga är, det spelar absolut ingen roll. Det som spelar roll är kunskaperna jag lyckas lagra och omstätta i praktik, det jag tar med mig för mitt framtida yrke. Inte kommer någon bry sig om vad jag hade för betyg i agroeconomics eller biokemi när jag står med mitt diplom i handen. Det tål att tänkas på. Men först ska det sovas. Många timmar.