Dagen började strålande. Städade och packade och käkade sedan lunch med Elisabeth, Jenny och Sanne. Stack iväg på långpromenad på margit och handlade lite mat påväg hem- och höll på att svimma i affären och fick sätta mig en stund. Så ensam har jag nog aldrig känt mig, vad fasen gör jag om jag tuppar av här? mamma är för långt bort och ingen viste var jag var. En gång till var det nära på spårvagnen men jag tog mig hem och har nu tryckt i mig mat och juice och känner mig bättre. Det blir ingen utgång ikväll som egentligen var planen, det törs jag inte för jag ska ta ig fasen hem imorgon och benen är fortfarande darriga. Jag tror det är det här som kallas total utmattning. Kroppens reaktion på långvarig stress.