9/2 2013
Internet har, ironiskt nog vid tanke på alla reklamer för bredbandsbolaget, legat nere. Det var ganska skönt eftersom jag inte kunnat se vad som sker i skolan och tur var väl det. Istället har jag vilat, shoppat lite läst böcker och ridit. Gårdagens en och en halvtimmes ridtur med Hanna i en snöig skog var iskall men bland det bästa på denna semester. Vi har också shoppat massor med grejer till hennes häst som kommer om en vecka. Perfekt kombo, jag har varit delaktig men det är shoppat från Hannas plånbok.
Jag har haft trassel med CSN och fick be skolan skicka in mina betyg och en del andra papper. Från vårt sekreatrait fick jag det bekräftat att papprena var skickade tillsammans med "Congratulation for your good grades. ;)". Vad säger man om det? Tack, men vet du vad det kostat? Grattis till att du nästan kan döda dig själv med stress och press? Eller kanske tack, men det kvittar.
Hur som helst, tack. Men jag ska inte ha sådana igen. Vet ni vad det kostade? svimningskänslor, eksem, svårt att andas från virus som sätter sig i halsen när jag stressar, ångest och sömnsvårigeher. Blodprov tagna och diagnos? stress. Perfekta värden på alla sätt. Behandling, vila och atarax mot ångest och oro. Skönt att det inte var någon mineral/vitaminbrist eller något farligt men irriterande att kroppen sviker huvudet. Hur som helst, ett varningstecken på att det är dags att lugna ned sig, att ta hand om sig själv och sluta prestera på denna nivå.
Att säga åt sig själv att lugna ner sig är enkelt men att omsätta det i praktiken är svårare. Jag läser min drömutbildning och den är inte enkel. Jag har gått i skolan mer än hälften av mitt liv och nu är jag påväg mot mållinjen vilket självklart leder till en enorm ansträgning, nervositet och press. Jag är van att klara det jag tar mig för och att misslyckas finns inte på kartan. Jag har inte insett att jag är tillräckligt duktig för att klara av denna utbildnign utan jag jobbar varje dag för att bevisa för mig själv att jag förtjänar att vara här men det måste bli stopp med det. Attt överleva är det viktiga, inte att ha topp resultat.
Nyckel är att lita på mig själv, på min kapacitet och min hjärna samt att inse att skolan inte vill att jag ska misslyckas, den vill bara göra mig till en hejdundrande bra veterinär och så ska det bli.
Jag ska äta bra, laga god och näringsrik mat, träna och göra roliga saker. När kroppen mår bra så mår huvudet bra men det är inte allt. Jag kan absolut ta hand om min kropp men samtidigt döda den så jag måste också säkna kraven. Hur? Det har jag inte svaret på ännu men jag jobbar på det.
Kommentarer
Trackback
