1/2 2013
Jag har alltid haft sinnesjukt med spring i benen och aldrig kunnat sitta still särskillt många minuter i taget. Jag hoppade simhopp tills jag var tretton, sedan sa mina knän ifrån. Lite självplågande som jag är till naturen uppskattade jag den militäriska diciplinen, den hårda träningen, kroppen i trim och smärtan som lär en göra rätt när man gjort fel och landat platt på mage och så vatten såklart. Det är en vacker sport och jag älskade det.
Jag vet att ni sett denna bild förut men jag kan inte få nog. En gång simhoppare, alltid simhoppare.
När jag lade av med simhoppet tog hästarna allt större plats och stallet slapp numera dela rollen som andra hem med badhuset i södertälje. Hästarna som reds var många olika, den ena knäppa ponnyn efter den andra och det gav mig massor med erfarenhet och känsla. Det var allt från skogen, dressyr och hoppning. I gymnasiet träffade jag en tjej med ett gäng travhästar och hamnade där. Det var en kul upplevelse, något nytt och jag har alltid vart svag för nya saker. Jag kan nog säga att jag testat nästan alla områden inom ridningen, något som gör mig bred i mitt kunnande och ger mig möjlighet att plocka det bästa från alla världar. När jag flyttar hem vill jag dock hoppa. Det är nog där hjärtat ligger även om jag inte kommit längre än till stökiga ponnyer. Jag saknar häst i mitt liv och funderar på om jag står ut med att harva runt i ett ridhus i Budapest, jag menar, det är ju bättre än inget, right?
I slutet av gymnasiet pluggade jag mest. Hästarna hamnade lite i skymundan av bokberget och jag upptäckte löpning på riktigt. Jag sprang många mil och tog sikte på ett maraton men där sa knäna stopp ganska fort. Löparknä på båda och en inflammerad sena under foten växlade med varandra och nu har jag givit upp tanken på att springa även om det är fantastiskt skönt. Ni vet, det där när benen slutar kännas och pulsen stabilliserar sig och man kan springa hur långt som helst. Hamnade i Ungern och hittade ett gym. För första gången i mitt liv blev jag fast där, det är långt ifrån stallarbete, simhopp, ridning och löpning men det är roligt och man får tänka på något annat. Jag är en sucker för trötta muskler, smärta och mjölksyra. Det får mig att känna mig levanade. Under tentaperioderna slavar jag dock. Innan dessa drar igång skuttar jag glatt till gymmet sex dagar i veckan men sen tar allt slut ganska hastigt och olustigt. Det är dumt för kroppen och huvudet hänger ihop. Får kroppen röra på sig och bli pigg av det blir huvudet också piggt så jag får skärpa mig till nästa tentaperiod och fortsätta träna. Kanske inte varje dag men ibland,
var vill jag komma med detta? Jag vill nog mest få ut lite längtan efter stall och fysisk aktivitet. De båda måste åtgärdas om jag ska stå ut i Budapest. Ska ta mig iväg till stallet i Budapest och kolla priser och tider för att eventuellt ta en lektion då och då. Lätt värt. Och imorgon ska jag på ett pass på gymmet i tumba. Välkommen tillbaka till verkligheten kära kropp.
Kommentarer
Nina
Hej hej! Hoppas allt är bra :) Jag skulle bara säga att jag red en termin här i Budapest, vid keleti, och jag tyckte det var helt okej. Hästarna var relativt fina för att vara "ridskolehästar". Ridlärarna var duktiga. Jämfört med att rida i Sverige är det ju mycket billigare också. Så om du får abstinensbesvär, som jag fick :P, så kan jag rekommendera det.
Trackback
