Listan med stora svarta bokstäver och läskiga datum börjar förkortas. Igår hade jag min sista physiologilabb någonsin. Den var en sån labb som jag har svårt att acceptera.

 

Vi skulle undersöka en rad olika blodtrycks, andnings och hjärtregulerande mekanismer på en kanin. Kaninen var stor och vit med så där mjuk päls som bara kaniner har och var sövd ganska lätt innan labben. Vår uppgift blev att ta fram halspulsådern samt de nerver som ligger i anslutning till den vid sidan av trachea för att sedan kunna stimmulera dessa. Vår kanin var en hård en, vi hade tillgång till mer sömnmedel om det visade sig att vår kanin kände något och det gjorde han. Han fick hur mycket som helst och låg med öppen hals bra länge innan han somnade om ordentligt. När nerverna var hittade skulle hon som höll på med kaninen just då sätta in en kateter i halspulsåderns, klampade fel och det sprutade blod och kaninen fick avlivas innan några experiment kunde utföras. Alltså slöseri med liv och lidande för kaninen.

 

När vi hade några minuter över i slutet av labben blev vi erbjudna att dissekera kaninen och det tackade jag inte nej till så jag och Sara han igenom mer eller mindre hela abdominal cavity och fick beskåda den enorma blindtarmen med tillhörande appendix och så han vi med att dissekera aorta och vena cava och jag blev lite lugn i magen för om jag lyckas på en kanin med sax och pincett men utan skapell så ska det ta mig fasen gå på hund på final.