Ja må hon leva, ja må hon leva uti hundrade år. Minst. Grattis till mig själv. En fantastisk födelsedag fram till för trettio minuter sen då mina älsklingar satte sig i taxin påväg mot flygplatsen. Det verkar som Bella och Bagera förstod att jag blev ensam och behöver mer kärlek för direkt när jag kom upp i lägenheten efter att ha vinkat av mina besökare så pratade Bagera extra mycket och Bella placerade sig i mitt knä direkt. Tänk vilken tur att jag har dem som sällskap nu när vardagen skall återställas. Funderar på hur jag ska börja. Physiolabb på måndag, dissektion på tisdag, kemilabb på torsdag, physio mid term nästa lördag, kemi midterm nästa tisdag och så fortsätter karusellen. Det blir nog lite kemi ikväll och sedan påskäggsplundring framför Erik och Mackan.