Kan inte beskriva med ord hur mycket jag hatar den här jävla kemikursen. Jag hatar läraren, labbet, att lära mig utantill, ångesten, nervositeten och pressen. Jag lovar, om man kunde mätta luften med ångest så skulle det ligga precipitates till taket i kemisalen. Som ett gäng rådjur under jaktsäsong. 

Hur som helst hjälper det inte att hata, men att klaga lite hjälper faktiskt. Jag ska nu krypa upp i sängen och sätta tänderna i kemin. 

Köpte havrekakor på vägen hem också, kemin gör mig inte bara arg, den gör mig fet också, men det är ok. Sålänge provet går bra kan jag tänka mig en valk eller så.

Vid 6 blir det middagsskype med min karl. Tack fan för det.