I princip försöker jag att inte tänka på nackdelarna detta äventyr innebär men ibland är det svårt att låta bli.

Just nu flyttar mina två bästa vänner i världen ihop med sina fästisar. Jag är så lycklig för deras skull!

Det som karvar och skär lite i hjärttrakten är att jag inte är en del av det. Allt som vi pratat om, allt som vi fantiserat om, alla idéer och önskningar. Tusentals samtal fram och tillbaka, sådär som tjejer gör liksom. Funderar på hur det hade varit och vara hemma och hjälpa till och bära soffor, välja gardiner och porslin, sådär som man gör. 

Nu är det inte så. Jag pluggar istället och det är inget att vara bitter över. Jag ville bara säga att det är tråkigt. Att jag saknar dem. Så otroligt mycket. Det blir en skypning snart. När flyttar och skola lugnar sig. Det tröstar jag mig lite med. 

Slumpen eller ödet, men vi flyttar alla tre innom en månad. Jag i ungern och Hanna+ Dennis och Mickan+ Jens i stockholm och jag i Ungern. Bara min karl som inte flyttar men han är på mitt lag, sådeså. 

Bytte läsesal på bibblan idag, det spelades in någon film eller något i den vanliga salen. Det var bra. Omväxling förnöjer och jag känner mig rätt nöjd med livet i allmänhet, utom att jag inte är i sthlm och flyttar med mina tjejer, men annars är det lugnt. 

Tar det lite lugnt ikväll, hänger med Grooveshark/eminem, pluggar karpus/tarsus och ska snart ge upp och krypa ned i sängen och titta på hollywoodfruar. En lugn kväll. Det var länge sen.