Det går inte att beskriva kännslan. 29 april 2011 blev jag student. Jag sa att jag inte skulle gråta men det gjorde jag. Jag skrattade och grät på en gång. Åh vad det var knäppt. Åh vad jag kommer sakna mina älskade vänner och älskade berga. Jag får liksom en klump i magen fast det gått flera dagar nu. Det går inte att fatta. Inte alls.