Idag är en vemodsdag. Jag gillar ordet vemod men själva kännslan är ingen hit. Jag hade en fantastisk dag igår men idag var det lite sämre. Jag började dagen emd ett chockuppvaknande av ett sms från Hanna där det stod "jag är påväg nu". Det var inte så att klockan var lite eller att jag inte var förvarnad över hennes besök men jag sov så himla gott! Som ett litet barn susade jag sött brevid min karl efter ett par nätter utan karl och med dålig sömn. Jag vaknade chokat men sen vaknade jag inte så mycket mer. Hela förmiddagen förflöt i sömndimma trots ett par koppar svart kaffe. Trots sås-i-huvudet-feeling blev fysiken klar till sist. Puh. En liten löptur med betoning på liten var en välförtjänt paus. Nu väntar middag och sedan labbrapportskrivning med Hanna och en titt på melodifestivalen. Inte min grej men rensar huvudet lite!