17/7 2011

Aldeles ensam hemma. Det är en stor omställning efter veckan med 18 personer i familjen. Herr ångest kommer och knackar på och frågar vad jag sysslar med.
Han frågar dumma frågor, han har faktiskt en rätt stor repetoar av sådana, här följer några av de han nyttjar för att förstöra denna kväll för mig:
  • Varför fick jag inte följa med till Italien undrar han och säger att jag levde för slappt och åt för mycket.
  • Varför ska du åka till Ungern när du är förlovad? Du överger ju din fästman och låter honnom lida bara för att du har en jävla dröm.
  • Varför har du inte ordnat lägenhet ännu? ska det vara så jävla svårt? Och tror du verkligen att du kommer klara det här.
Jag försöker fördriva honom men det är svårt när jag sitter ensam i ett stort hus, regndroppar letar sig ned och skymingen lägger sig. Orosklumpen i magen är stor. Inte bara för herr ångest utan också av nervositet. Jag jobbar imoergon och två veckor fram över. Jag har sex hästar varav en pullar som en tok. det blir en utmaning. Det är så jag försöker se det.
Egentligen vill jag mest gråta och vara liten just nu. Men jag är inte liten. jag är vuxen och ska stå på mina egna ben. Det intalar jag mig själv i allafall och det måste faktiskt vara så om jag ska överleva i Ungern.


Kommentarer
Elin

Du är stark Lollo! Ibland behöver man de där gångerna när man måste bara få unna sig själv lite extra utan att må sämre av det, du var ju på semester för tusan! :) Och klart att det känns jobbigt att "lämna" Jocke, klart att det är en lång tid som du är i Ungern, men du kommer ju hem på loven och då har du ju någonting alldeles extra att längta till (: Dessutom, som vi sa till Malin; den här chansen är oftast alltid en engångschans. Tänk positivt Lollo! :D Jag tror på dig, och jag tror att du inte kommer att ångra det här en sekund efteråt. Så ge Herr ångest en spark i baken från att försöka hindra dig från de saker som du egentligen vill ;) <3

2011-07-18 @ 10:46:36
URL: http://freakinggal.blogg.se/
Lovisa

Åh fina Elin! Det är min livs chans och klart jag tar den. Jag ska ju för fan bli veterinär! Men det känns långt bort vissa dagar. Jag sparkar hårt, så hårt jag kan och idag är en bra dag istället. <3

2011-07-18 @ 19:05:00


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Enjoylovisa

Nyutexaminerad veterinär på äventyr

RSS 2.0